Ingen, tamejfan INGEN kan förstå hur jag känner.
Det gör så satans ont!
Folk säger bara "det kommer nya chanser".
JAG VILL INTE HA NÅN NY "CHANS"!!!!!!!

Helvete!
Jag har aldrig varit så lycklig!
ALDRIG!

Jag kan räkna de positiva sakerna med att vi inte är tillsammans på en hand.
För att räkna de negativa behöver jag världens mest avancerade miniräknare.
Fattar ni inte!?
Han var mitt allt.
Nu är han ingenting.

Jag kommer inte veta vad han gör om dagarna,
jag kommer inte sova med honom,
jag kommer inte ha honom där när jag än behöver honom,
jag kommer inte ha någon som jämt pussar på mig och säger att han älskar mig,
jag måste klara mig själv.

Ensam. Solo. Singel.
Hur fan ska det gå till?

Det är hans som gett mig energin till att leva,
han som gett mig energin till att orka med jobbet.
HAN HAN HAN.
Hela jävla tiden är det HAN som varit den där som stöttat mig, funnits där, älskat mig.
VAD FAN HÄNDER NU!?
Vem är jag utan honom?



Johanna:
Du är den person som jag tror kan förstå mig bäst, för du har suttit i samma situation med samma person.
Jag vet inte om det kommer hjälpa mig egentligen men det känns bra att du vet hur det känns.
Jag är oändligt tacksam till att vi kommit så långt att vi är så bra vänner som vi är.
Jag kommer fortsätta att behöva dig, även fast jag inte är tillsammans med honom.
Du har blivit en riktigt vän. <3