Jag har en fundering....
Hur kan en enda människa göra en annan så jävla illa?

Anledningen till min fundering är att jag just läste "blondinbellas" blogg. (för första gången)
 
Hon har tydligen blivit utsatt för någon form av övergrepp och folk klandrar henne och säger att det är hennes eget fel, att hon är för ung för att åka utomlands med kompisar utan vuxet sällskap, att hon ljuger och överdriver det som hänt.

Hur fan kan alla dessa människor veta så jävla bra hur allt ska vara och vad som är sant?

Om det nu vore så att alla de människor som har kommenterat är så jävla säkra på att just de har rätt, hur många olika sanningar finns det inte då?
Jag förstår inte hur man kan skapa så jävla många olika versioner av en enda händelse, berättad av en enda person som faktiskt varit med om det.
Det är tamejfan sjukt hur bra folk är på att förvränga och misshandla sanningen!

Samma sak med alla människor som sitter och hackar ner på den grymt starka 17 åriga 3barnsmamman Becka (ni har säkert läst om henne, hon fick tvillingar för tre veckor sedan och har en dotter på ett½ år ungefär)
Även där har folk grymt mycket att säga till om.
Varför finns det så många rötägg i detta avlånga land?
De verkar tro att "allt ska vara som det alltid har varit" och att det finns en norm för hur gammal man ska vara för att skaffa barn, förlova sig och flytta hemifrån.
Vem har bestämt när man är mogen?
Finns det en ålder som säger att man är mogen nog?
Enligt mig så är det jävligt många människor som är över "den mogna åldern" som fortfarande är kvar i sandlådan.
Ta bara den där människan som signerar sig som. "trebarnsmamman" som håller på att kommentera Beckas liv och tror att hon har rätt att komma in i Beckas liv och styra och klaga.
Hur mogen är hon på en skala?

Jag menar, hon sitter där och läser (och är säkert helt grön av avundsjuka för att Becka är så galet stark och lycklig redan som 17åring ) och så känner hon en sån befäng avundsjuka och den välkända, typiskt svenska, jantelagen gör sig påmind så hon bara MÅSTE skriva något elakt för att försöka få Becka att må liiiiite sämre och bli liiiite mer olycklig.
Som tur är lyckas hon inte, utan Becka tar allt hon skriver med en nypa salt.

Men tänk alla andra där ute då, som inte är lika starka eller självsäkra som Becka?
Det är för fan MOBBING folk håller på med!
Vart är denna värld påväg?

Ska inte folk få vara lyckliga och VISA det utan att behöva riskera att få en massa skit?
Ska man skämmas när man gör något bra eller lyckas med något?
Ska man behöva kuva sig och hålla allt bra för sig själv för att "passa in" i den här jävla världen?


Anledningen till att jag reagerar så starkt på allas skitsnack och trakasserier är pga av en sak som inte speciellt många vet om;
Jag har varit (psykiskt) mobbad de 3 senaste åren (under min gymnasietid)

Jag har tagit mod till mig nu, jag ska skriva av mig allt som hänt.
Jag ska skriva ner allt som hände mig för att jag tror att det kommer att hjälpa mig att gå vidare.
Jag är inte säker på att jag kommer skriva ner det här,
jag ska börja med att skriva ner det i ett block för mig själv.
(faktiskt det blocket som jag köpte idag)

Jag tror att det kommer vara extremt jobbigt att skriva det,
alla minnen som jag förträngt kommer att komma upp till ytan igen och göra mig ledsen igen.
Men jag tror att det är det som behövs för att jag ska orka gå vidare.
De 3 senaste åren har varit 3 av de värsta åren i mitt liv.

Därför kära läsare, vet jag hur ont elaka ord och kommentarer gör.
Även om man låtsas som att man inte bryr sig så river varje litet ord upp ett sår på insidan.
För varje ord som sägs, blir såret större och större.
Tillslut rinner bägaren över och man orkar inte mer.

Så snälla, tänk på vad ni skriver och till vem.
Har ni en åsikt som ni vet kan såra någon annan, håll den för er själv och tänk efter en gång extra innan ni öppnar käften och häver ur er de mest hemska ord ni någonsin kan tänka er.