Har inget speciellt på hjärtat egentligen men jag fick lust att skriva.
Sitter bara och funderar på hur bra livet är...

Jag är så glad att jag vet hur bra jag har det.
Det är inte många som verkligen vet det.

Jag menar, har ni någonsin tänkt på allt som finns runt omkring er?
Alla saker och prylar, all mat, all kärlek (förhoppningsvis), alla kläder, alla onödiga saker som du inte kan leva utan.
Egentligen är det lite läskigt.

Vi har det alldeles för bra och ändå klagar vi.
Vi klagar på att datorn är långsam eller att maten var för hårt stekt.

Vi klagar på att vi är "sönderstressade" och utarbetade.
Vi klagar på sjukvården, tandläkaren, försenade flygplan och inställda tåg.

Jag kommer aldrig glömma när Manges exflickvän Hanna kom ner till Stockholm första gången.
Hon bor i Norrland och jag måste säga att hennes kommentar verkligen satte avtryck i mig. 
Den fick mig att tänka till.

Helt spontant sa hon:
"Jag förstår inte hur ni kan klaga över att ni missar bussen när nästa går om en kvart.
Hemma i Norrland går bussen till stan en gång om dagen och en gång om dagen hem." 

Det är så jävla sant.
En kvart.
15 minuter av ens liv.
Och vi ser det som att vi missar något.

Vi får panik om mobilen inte har mottagning i en hiss.
"Någon kan ju försöka ringa!!!"

Vi klagar på att läkaren och tandläkaren är dyr.
"Vi betalar ju en massa skatt och så ska man ändå betala massor när man kommer dit"

Vilket väljer ni helst; att lida och gå runt och vara sjuk / tappa tänderna eller att betala och få en grym vård?
För det är fan vad det är.
GRYM vård.
Vi ligger på världstoppen när det gäller sjukvård.
Ändå har vi mage att klaga.

Jag säger inte att jag inte klagar,
absolut inte.
Snarare tvärtom,
jag kan klaga jävligt mycket på små saker.

Men jag har insett mer och mer att vi har det så jävla bra.
Vi har det grymt förspänt men dessvärre tar vi allt för givet.
Tänk er hur Sverige skulle se ut om landet blev helt ödelagt när det gäller ström och kommunikation.
Inga sateliter till TV:n skulle fungera, inga mobiltelefoner skulle ha mottagning, inga microvågsugnar skulle kunna värma alla lata svenskars färdiglagade mat, inga tåg skulle gå och inga lampor skulle lysa.
HUR FAN SKULLE VI ÖVERLEVA?

Folk skulle springa runt som idioter och skrika.
Helt handlingsförlamade.

Jag blir så trött.
Trött på Svensson-Sverige.




Och så är jag lite trött i övrigt.
Så nu ska jag sova :)