Nu kommer lite tankar,
kanske sjukt ointressanta för er,
men viktiga för mig...

Jag vet inte hur jag ska bete mig i alla lägen,
det vet ingen.
Men jag känner mig så otroligt obekväm i vissa situationer och jag är alldeles för svag för att våga stå upp och markera när jag inte trivs.
Ibland händer det att jag markerar genom kommentarer eller genom att bli lack, men det är inte alltid jag vågar det.
Spciellt inte mot de jag älskar.

Ibland kan jag tänka tankar som jag absolut inte vill eller menar när jag tänker efter...
Men ibland dyker de upp och jag känner bara för att lägga ner allt.
Slippa bry mig, slippa ha någon att känna ansvar för, slippa ha någon som jag vet kan såra mig om det vill sig riktigt illa...
Men samtidigt så vill jag ju verkligen inte det, utan jag tänker bara så för att jag vill fly.
Fly från verkligheten.
Jag är alldeles för medveten om hur ont det gör att bli sårad så pass hårt,
därför tänker jag tanken på att det kanske inte är värt risken.
Men det är det ju.

Det finns stunder då jag känner mig osårbar i närheten av vissa personer men med samma personer kan jag i nästa stund känna mig glömd och oviktig.
Det är så fruktansvärt frustrerande.
Jag kanske är en uppmärksamhetshora som alla andra men jag kan inte hantera varken svartsjuka eller att bli placerad i andra hand.
Jag är uppvuxen med att ha all fokus på mig,
jag är extremt bortskämd på så sätt.

Därför kanske jag många gånger tycker att folk behandlar mig illa,
fast de egentligen inte gör det,
men jag är bara van vid att få mest uppmärksamhet.
Jag kan bete mig riktigt jävla illa och vara en fittig bitch,
men ni stannar ändå.

Jag är så otroligt glad att jag har hittat några få människor som faktiskt står ut med mig i alla lägen.
Det är ni som är mina vänner.
Mina riktiga vänner.
Inga falska jävlar som många i t.ex. min klass är.

Jag tänker nu göra något som jag vet att några kanske kommer bli sårade av och som några kommer att känna sig väldigt stolta över.
Jag tänker namnge er som verkligen betyder något.

(Ingen inbördes ordning....)

Tobias;
Oj, vad ska jag säga? Jag kan inte förklara med ord vad du betyder, men jag vet att du vet.
 Du är min bästa vän, min själsfrände och min älskade. Aldrig utan dig, Baby.
Jimmy;
Vem som helst kan försöka ta dig ifrån mig, men jag vet att du alltid stannar vid min sida. Du är en sån där man ringer vilken tid det än är på dygnet, du har alltid tid och på samma sätt finns jag för dig.
Mange;  
Ända sen vi var nyfödda har du funnits vid min sida och jag tänker hålla fast vid dig resten av livet. Tills döden skiljer oss åt, på riktigt.
Maria;
Du är den finaste och bästa tjejen i mitt liv. Du är en av de få tjejerna jag verkligen tycker om. Tjejer är inte min grej, men du är precis lika manlig som jag, haha. Du är en av tjejerna jag känt längst, det är dig jag delat kompishjärtan och ringar med. Du är min bästis.
Fannie;
Du är en flicka som alltid finns i min hjärna och i mitt hjärta. Vi har med och motgångar men vi hittar ändå alltid tillbaka till varandra.

Kalla mig orättvis eller elak, I don't care.

Det finns flera stycken som skulle ha passat in här för ett eller kanske tre år sedan,
men er har jag tyvärr glidit ifrån fast jag gjort allt för att hålla kvar er.
Ni har inte behövt mig tillräckligt,
då har jag släppt taget,
även om jag egentligen behövt er...
Ja, jag kan sakna er, men nu vet jag ju att ni inte kommer finnas vid min sida i alla lägen eftersom det slutade såhär.
Sad but true...

Sannigen svider ibland men de som står mig närmst behöver aldrig känna av den svedan.