Jag är så förbannat glad!
Skoja inte att han verkligen lyser upp mitt liv.
Jag var nere och tränade nu och kände hur anti jag var.
Skitseg, trött och saknade honom för att jag visste att vi inte skulle sova tillsammans...
Så säger en kompis (som aldrig träffat Nixon): Hanna! Din pojkvän är här!

Jag kände hur hela magen drog ihop sig och lyckan värmde mig en sekund.
När jag tittade upp var det inte Niclas, det var min bror ^^
Jag vart såååå besviken.
Kände hur modet sjönk ännu mer :(
Men det var ju trots allt min bror så lite glad vart jag iaf :)

Men just den där besvikelsen jag kände var ett sånt klockrent bevis på hur kär jag är.

Sen skrev jag ett sms till honom och så ringde han mig.
Mitt under samtalet fick jag ett sms.
Sa det till honom och han sa att jag skulle läsa för och kolla vem det var ifrån.
Sagt och gjort.
Jag öppnade inkorgen och där låg ett sms från honom! :D
Jättesöt!!
Han skrev:
"Hej jag pratar med dig nu men jag ville bara säga att jag saknar dig massor :) <3 "
Hur sött är inte det?
Jag dör!

Jag är så kär :D <3

Du och jag,
det är äkta.
Det är på riktigt.
Och jag är så förbannat glad!