Undra vad jag skulle göra om jag inte kunde skriva av mig...


Det enda jag gör är att försöka övertyga mig själv om att jag kommer klara det, men samtidigt tvivlar jag.

Såhär går mina tankar:
Jag kommer gå vidare och träffa någon som passar mig perfekt (Hur då?)
Jag kommer hitta någon som kan uppskatta mig mycket bättre än vad han gjorde (Går det?)
Jag kommer att bli lyckligare än någonsin med nästa kille (lycklig-are? Går det?)
Nästa kille kommer att förvåna mig för att han är så bra (Finns det ens några såna killar?)
Min framtida pojkvän kommer att ge mig allt jag drömt om och våga binda sig (Binda sig? Om 50 år då eller?)


Varför känns det som att jag ljuger för mig själv?

Förstår ni?
Jag är schitzo.

Jag flyr hela tiden.
Jag flyr till musiken.
Jag flyr till vännerna.
Jag flyr till jobbet.
Jag flyr till festandet
Jag flyr, utan att veta vart jag är påväg.
Låtsas att jag trivs som singel.
Låtsas att jag är intresserad av andra killar, fast den enda jag tänker på är honom.
Hur ska jag bli trygg med mig själv? 

Det kanske är som de säger...
Du måste älska dig själv innan du kan älska någon annan.
Just nu älskar jag honom och mig tillsammans.
Inte en och en.

Kan någon förstå och väcka mig ur min mardröm?