Jag kommer aldrig att glömma när du ringde och berättade.
Det kommer ta lång tid innan klumpen i magen försvinner.
Men jag vet att du säger sanningen, det vet jag.
jag har lovat mig själv att glömma det och bara skita i det,
men det kommer självklart att finnas i mitt bakhuvud ett bra jävla tag.
Men jag kommer heller aldrig glömma hur du mådde.
Jag vet att du skulle åkt hem om du vart tvungen.
Du spydde till och med.
Jag vet att du är äkta.
Jag tror på dig.
Jag litar på dina ord.
Jag vet att de kommer från hjärtat.
Det är det viktigaste.

Jag har knappt sovit inatt heller.
Så jävla värdelöst, jag är så äckligt trött.
Vad ska man göra....?
Det här var det sista jag behövde höra och det är svårt att sova när tankarna snurrar och tårarna rinner konstant.

Jag tog ett beslut som jag tror var det bästa,
att inte låta någon utomstående få veta.
Även fast mina ögon är svullna idag.


Jag ska äta lite frukost, sminka mig och sen ska jag åka till landet.
På landet ska  jag inte göra något speciellt.
Tror jag ska fiska eller åka båt.
Kanske bada om det är varmt.
Ska försöka att inte gråta.
Kommer i alla fall inte göra det när någon ser.

Om ni tror att något är galet i mitt förhållande med min man så är det inte det.
Och nej;
HAN HAR INTE VARIT OTROGEN OM NI TROR DET.

Det här är något mellan oss.
Det är han och jag mot allt.
Och nu har vi gått igenom en till sak tillsammans.