Jag har aldrig i hela mitt liv varit såhär sliten.
Fyfaaan säger jag bara!

Jag skulle åkt till landet idag men jag har ingen som helst energi till det.
Jag har nästan somnat på vägen hem i bilen 2 dagar i rad.
Jag vågar inte åka till landet, för jag litar inte på mig själv som bilist just nu.

Kanske låter som att jag inte borde ha körkort men jag lovar att om ni börjar klockan 6 på morgonen i 4 dagar och sitt i en bil och kör hela dagen fram till 17.30 så kommer ni förstå.

Började gråta utan anledning för att det känns som att allt är fucked up just nu.
Jag är så äckligt jävla trött och jag hatar tanken på att vara utan älsk så länge!

Utan älsk ja.
Nu har han åkt.
Det både suger och är bra.

Är alltså hemma ensam ikväll (och massor med kvällar fram över).
Det är ganska skönt faktiskt.
Skönt att slappna av och bara tänka på mig själv.
Eller ja, jag tänker hela tiden på Tobias med tanke på att jag inte kommer träffa honom på 10 dagar nu,
men det är ändå skönt att få ta hand om sig själv.

han ringde vid halv 5 och då hade de precis kommit fram till Järvsö.
De ska ju kolla på backrally.
Tror det var VM, jag vet inte riktigt.

Det är en grabbresa, kul för dem.
Det är Tobias, Rickard, svärfar och två av svärfars kompisar.

Rallyt är slut på söndag och då åker Bias och svärfar vidare till landet uppe i Ramsele.
Jag skulle egentligen åkt med dit upp men eftersom jag fick jobb så sket det sig.
Fett tråkigt, jag vill verkligen dit.
Det verkar så satans mysigt!

Men vi ska i alla fall åka till en massa andra ställen i sommar.
Vi har typ något uppbokat varje helg efter det att älsk kommer hem.

Helgen efter han kommer hem ska vi till mitt landställe och på söndagen den helgen ska vi (förhoppningsvis) flyga luftballong!
Helgen efter det ska vi antingen åka till Göteborg och tälta eller så ska vi till Katrineholm till svärmors landställe.
Fett mysigt med massa planer! :D 

Jag saknar honom redan.

Hans närhet.
Hans muppiga sätt att göra mig glad.
Hans kyssar.
Hans charmiga tix.
Hans knäppa ideér.
Våra härliga stunder med massage och mysprat.
Våra mysiga tillfällen när vi halvsover på soffan.

Jag saknar att somna i hans armar, för det är precis vad jag önskar att jag kunde göra just nu.

Fan vad jag älskar det där människan alltså.




Måste bara berätta det här, måste få ur mig hatet.

Idag när vi åkte hem (jag hade sällskap med 2 killar från jobbet) så åkte vi en skum väg.
Jag tyckte på något sätt att jag kände igen mig men ändå inte.
Kunde liksom inte placera vem jag hade åkt där med, men jag kände igen det.
Sen hände det.
Vi åkte förbi hans hus.
Jag vart illamående.
Höll på att köra in i bilen framför för att jag blängde så jävla länge efter huset.
Magen bara drog ihop sig och jag fick knappt luft.
Jag såg att han hade ljugit även om huset.
Han hade sagt att de skulle renovera den nedre delen av huset och göra det till två lägenheter.
(som vi skulle flytta till och det skulle vara ekparkett och jacuzzi där)
Det såg ut precis lika stökigt och trasigt ut som det gjorde då.
Exakt allt han sa var en fet jävla lögn.
Inget av det han sa var sant.
Jag hatar honom, så jävla hårt.
Han är den äckligaste och falskaste människan jag känt.
Trots att det är 1½ år sedan så mår jag fortfarande lika jävla dåligt när jag tänker på honom.
Han är ett äckel, en brutal jävla människa som inte borde kunna prata, för när han gör det så säger han ändå aldrig ett enda jävla ord sanning.
Jag hatar dig Kristoffer.
Fyfan.
Jag gör verkligen det.


Nej usch vad deppigt det här blev.
Ursäkta mig.
Nu ska jag sluta.

Jag åker till landet imorgon istället och hoppas på sol då.
Så snälla vädergudar, gör mig glad?

Tjingeling.