Jag har just insett hur mycket jag saknar min gamle vän Fredrik (a.k.a Bebi)
Bebi och jag har varit tokbundisar i nästan 4 år.
Sen var vi på Linkin-konserten och efter det  var inget sig likt igen...
En månad efter konserten träffade jag Bias och då hade jag typ aldrig tid att åka till Sköndal. (Farsta typ=andra sidan stan)

Vi gled isär, mer och mer.
Förut pratade vi i telefon varje dag.
Vårat rekord är 8 timmars telefonpratande.
Man kan säga att vi umgicks på telefon :)
Jag åt, satt vid datorn, sminkade mig och gjorde en massa saker som jag gör till vardags.
Skillnaden var att jag hela tiden pratade med Bebi i telefonen.

Jag satt och tittade på telefonen idag och tänkte ringa honom.
Men jag insåg att jag hade glömt hans hemnummer.
Vet ni hur mycket det sved?

Hans nummer, det som jag ringt dagligen i nästan fyra år har jag glömt.
Jag kollade i mobilen och så fort jag såg det kunde jag det igen,
men ändå.
Det känns förjävligt att vi har glidit isär så mycket.

JAG SAKNAR DIG MASSOR FREDRIK.
Jag vill ha tillbaka kontakten med dig!

Usch och fy vad deppad jag blev nu.
:(

Han var ju trots allt den människan jag berättade allt för.
Han var den som kände mig som bäst.

Nu vet jag inte vad han är.
Han känner mig väldigt bra fortfarande,
inget snack om den saken.
Men det är inte samma sak som förut.

Jag tror att vi mycket väl skulle kunna få tillbaka vår kontakt,
om vi bara ansträngde oss lite.
Tyvärr är det oftast jag som får anstränga mig,
kanske därför jag tröttnade också...
Men det vet han redan.

Det roligaste var att alla visste hur bra vänner vi var,
alla visste att han var den enda jag berättade allt för.

Jag vill ha tillbaka dig.
Snälla.

Vi kan gå på stadsprommenad i sommar och fräscha upp våra minnen.
<3