vår historia
Jag hade tänkt att skriva ner min och Tobias "historia" eftersom det är så många som frågar.
Jag kommer vara väldigt ärlig,
för det är vi även mot varandra.
Vi har haft en hel del motgångar,
men vi står fortfarande vid varandras sidor.
Därför är det värt att skrivas ner.
Enjoy!
Här har ni vår historia,
jag antar att den är krånglig att förstå men huvudsaken är ändå att vi gör det.
Nu vet ni, det är huvudsaken, eftersom ni undrat och spekulerat så mycket.
:)
Vår historia:
Det började en kväll fredagen den 8 juni 2007. Jag var på 18års/studentfest hemma hos min vän Fannie.
Hon fyllde 18 och hennes bror tog studenten.
Fannie var tillsammans med Robin, en kille som då var en väldigt bra kompis till mig OCH till Tobias.
Jag hade aldrig träffat Bias förut.
Men nu satt han där.
Jag kom senare än de andra eftersom jag hade haft träning i skolan. Så när jag kommer in på festen (som det förresten var cowboytema på) i korta blåa shorts, ett blått linne och skrikig blå ögonskugga så sitter alla redan på bänkar i skuggan. Det var säkert 30 grader den kvällen, helt sjukt.
Jag kommer dit och ger Fannie hennes present. Sen hälsar jag på alla, skakar hand med de jag inte känner.
Den enda som ställer sig upp är Tobias.
Jag tänker "oj vad seriöst".
Sen tänker jag inte så mycket mer på honom utan börjar prata med en Fannie, Robin, Jimmy och Marty. Men hela tiden känner jag mig iakttagen. Av honom. Han som skulle bli just Han. Han med stort H.
Vi sitter och snackar och tiden rinner iväg, jag flyttar runt mellan bänkar, baren, köket mm. men hela tiden har jag Tobbe i närheten. Det dummaste (fast det var inte dumt nu när jag vet hur allt slutar) var att jag sa att Bias kunde sova hos mig (jag är väldigt spontan och jag var själv hemma och jag menar; huset är stort) för annars skulle han behöva gå till Runby = gå väldigt långt. Han tackade ja och jag ångrade mig i samma sekund som jag sa det.
Jag hade bråkat med mitt ex den dagen och jag tyckte att alla killar var svin just då. Jag ignorerar Tobias. En annan kille sätter sig och lägger armen om mig när vi sitter på en bänk. Genast kommer Bias dit och sätter sig på andra sidan om mig. Jag får seriös panik och säger att jag måste gå på toa. Jag drar med mig Fannie in och klagar lite.
Hon säger att jag får skylla mig själv som sa att han kunde sova hos mig. Jag vet.
Jag lyckas övertala Fannie att hon och Robin ska sova hos mig också.
Puh.
Tobias fortsätter att ragga. Jag blir lite vänligare men vill inte få honom att tro något.
Jag är INTE INTRESSERAD men jag är i alla fall vänlig nu.
(jag lovar, jag var världens bitch mot honom först, men det fanns en anledning till att Bias inte gav upp, den får ni senare)
När vi kommer ut har det blivit bråk på framsidan. Fannie går dit och är nära på att bli nedslagen. Hennes brorsa blir sur och slåss med några. Jag vill gå dit för att hjälpa Fannie, men när jag är påväg dit får jag en arm om mig som håller fast mig. Det är Tobias.
Han säger att han har sett en tjej blivit av med näsbenet och att han inte vill se det igen.
Ganska söt.
Måste jag nämna att han håller om mig liiiite längre än nödvändigt?
Sen börjar Fannie och Robin bråka och hon säger att hon vägrar sova hos mig.
Panik.
Vad gör jag nu?
Jag vill inte ha honom hos mig ensam!
Jag lyckas övertala henne igen (min hjälte!) och vi börjar gå hemåt.
Sen händer det saker på vägen hem.
Kaos.
Och där går jag och Tobias.
Jahapp.
Vi småsnackar lite, säger att de är muppar och skojar lite.
Jag tycker att han är rätt söt där vi går.
Inte så cool och ball som alla andra vill vara.
Men som sagt, INTE INTRESSERAD.
När vi kommer hem (kl 4 på morgonen) går Robin och kollar på TV.
Fannie lägger sig i mammas och pappas säng.
Robins bror har kommit och han sover i gästrummet.
Jag går in i mitt rum och bäddar upp.
När jag har hoppat ner i min säng kommer Bias in i mitt rum.
Han tittar blygt och förvirrat. Sen frågar han:
Vart ska jag sova?
OH MY GOD.
Jag hade glömt honom mitt i allt kaos.
STACKARS BIAS.
Jag tittar mig omkring och tänker VAFAN GÖR JAG NU?
Sen säger jag att han får väl sova i min säng då....
Han skiner upp och kryper ner.
Jag känner mig stel som en pinne,
vill inte att han ska röra mig.
Vi ligger och pratar och efter en stund säger jag rakt ut, ärlig som jag är:
Bara så du vet så tänker jag inte ha sex med dig.
Pinsam tystnad.
Men det var skönt att få det sagt.
Nu i efterhand vet jag vad Bias tänkte då.
Han tänkte: okej, jag sover och går hem det första jag gör när jag vaknar.
Nu kommer anledningen till att Bias aldrig gav upp.
Bias hade sagt att han ville ha ett knull.
Jättebrutal, jag vet.
Robin hade då sagt till honom att han kunde ragga på mig för jag var "nybliven singel" och ville säkert "glömma".
(Nu i efterhand tackar jag dig Robin, du är anledningen till att vi har varandra!)
I alla fall. När vi låg där i sängen och pratade insåg både han och jag hur lika vi var varandra.
Vi hade jättelätt för att prata, vi hade lika värderingar i många saker, vi var jordnära och glada.
Vi låg och PRATADE (utan att röra varandra det minsta) i 6 timmar.
kl 8 åkte Robin och Fannie och Robins bror till Norrtälje.
Sen kl 09.53 (jag har en klocka på väggen, tihi) kysstes vi för första gången.
Vi båda hade väntat på det tror jag. Fast han hade inte vågat för att jag hade sagt att jag inte var intresserad.
Pirr i magen.
Jättemysigt.
När vi hade kysst varandra hundra gånger gick vi upp och gjorde lite frukost.
Vi åt den på min baksida på en filt.
Ingen av oss hade sovit på ett dygn, men vi var lika pigga för det.
Vi låg där på filten och myste.
Han stannade hela helgen.
Vi grillade och låg på filten hela lördagen.
Vi gick och hämtade hans bil, på promenaden höll vi varandra i handen.
Som om vi vore ett par...
På kvällen kollade vi på film, (ja, vi hade sex) och sen somnade vi i soffan.
När han skulle åka hem på söndagkvällen kändes det jättekonstigt.
Vi hade haft världens mysigaste helg.
Men vi kände knappt varandra.
Det var som en dröm som nu skulle ta slut.
Skulle vi höras igen?
Hade vi bara lekt med varandra den här helgen eller fanns det känslor?
Det sa ju klick i personligheterna med vad levde han för liv utanför vår lilla bubbla?
Ville jag något?
Massa frågor, inga svar.
Vi hade varandras nummer och en timme efter att vi sagt hej då (med kyssar och kramar)
fick jag ett sms av honom.
Det sjukaste var att jag fick det samtidigt som jag skickade ett sms till honom.
I smsen stod det samma sak.
Vi hade glömt att han hade mitt kontokort och mitt ID-kort.
(ni tror säkert att det var meningen för att vi skulle tvingas ses igen, men det var faktiskt inte det)
Vi träffades på måndagen.
Och på tisdagen.
Och på onsdagen.
Varje minut utan honom kändes tom.
Jag var kär.
På torsdagen, den 13e juni, slutade jag skolan.
När jag satt på ett café med några tjejpolare fick jag ett sms av honom:
"Skönt med sommarlov nu gumman? :) Puss!:-*"
Pirr i magen.
Igen.
Vi träffades på kvällen den 13 juni.
Då vart vi officiellt tillsammans.
Vi åkte på race i Rosersberg.
Där var alla hans vänner inklusive hans ex.
Men han sket i vad alla tyckte,
vi kom gåendes hand i hand.
Han var stolt.
Jag var stolt.
Sen har vi haft en hel del strul och probelm, dels med hans ex och hans fd. vänner.
Dels bara mellan oss.
Vi gjorde slut i 17 dagar i september, han hade sex med två andra, han ångrade sig och kom tillbaka till mig. Jag "förlät" honom. Han hade ju egentligen inte gjort något fel, han var osäker på sina känslor, gjorde några snesteg genom att ha sex med andra (vi var ju inte tillsammans, så han fick väl göra som han ville) men sen insåg han vad han hade förlorat (som han uttrycker det.)
Jag förstår honom.
Han hade lämnat ett tvåårigt, väldigt stormigt, förhållande bara några månader innan vi träffades.
Han hade hållt på lite med henne då och då mellan de gjorde slut och vi träffades.
Han visste inte vad han ville, men nu vet han.
Och jag vet också.
Det är det som är huvudsaken.
Och trots att vi gjorde slut i 17 dagar "räknar" vi att vi vart tillsammans från den 13 juni, eftersom att det var under sommaren vi lärde känna varandra, det var under sommaren vi skaffade oss genemsamma minnen. Vi gick igenom saker tillsammans och det har både varit mycket dåliga saker men desto fler underbara bra saker.
Idag är varken Tobias eller jag kompis med Robin (som gjorde så att vi träffades) och det av flera olika skäl.
Det är tråkigt, men nu är det som det är. Vi har ingen kontakt med honom och vi vill inte ha det heller. (det enda var väl att robin smsade mig i förrgår och skrev " Tja snygging hur är det med dig?:) puss" för han och Johanna har gjort slut. Ja, ni läste rätt. Robin blev tillsammans med Tobbes ex. Förstår ni varför vi är osams?)
Hur mycket ovänner vi än kommer vara med honom ( för all del även med Johanna) så kommer det alltid vara tack vare Robin vi fick chansen att ha ett underbart liv tillsammans.
Nu står vi här idag, lyckliga vid varandras sida.
Vi älskar varandra på riktigt, vi vet vad vi vill.
Vi håller på och kollar lägenheter och så snart hans bil är klar och jag har ett fast jobb ska vi antingen köpa eller hyra en lägenhet.
Mitt liv är så bra som det kan bli.
Här är ett kort från dagen efter vi träffades.
På filten :)
Jag kommer vara väldigt ärlig,
för det är vi även mot varandra.
Vi har haft en hel del motgångar,
men vi står fortfarande vid varandras sidor.
Därför är det värt att skrivas ner.
Enjoy!
Här har ni vår historia,
jag antar att den är krånglig att förstå men huvudsaken är ändå att vi gör det.
Nu vet ni, det är huvudsaken, eftersom ni undrat och spekulerat så mycket.
:)
Vår historia:
Det började en kväll fredagen den 8 juni 2007. Jag var på 18års/studentfest hemma hos min vän Fannie.
Hon fyllde 18 och hennes bror tog studenten.
Fannie var tillsammans med Robin, en kille som då var en väldigt bra kompis till mig OCH till Tobias.
Jag hade aldrig träffat Bias förut.
Men nu satt han där.
Jag kom senare än de andra eftersom jag hade haft träning i skolan. Så när jag kommer in på festen (som det förresten var cowboytema på) i korta blåa shorts, ett blått linne och skrikig blå ögonskugga så sitter alla redan på bänkar i skuggan. Det var säkert 30 grader den kvällen, helt sjukt.
Jag kommer dit och ger Fannie hennes present. Sen hälsar jag på alla, skakar hand med de jag inte känner.
Den enda som ställer sig upp är Tobias.
Jag tänker "oj vad seriöst".
Sen tänker jag inte så mycket mer på honom utan börjar prata med en Fannie, Robin, Jimmy och Marty. Men hela tiden känner jag mig iakttagen. Av honom. Han som skulle bli just Han. Han med stort H.
Vi sitter och snackar och tiden rinner iväg, jag flyttar runt mellan bänkar, baren, köket mm. men hela tiden har jag Tobbe i närheten. Det dummaste (fast det var inte dumt nu när jag vet hur allt slutar) var att jag sa att Bias kunde sova hos mig (jag är väldigt spontan och jag var själv hemma och jag menar; huset är stort) för annars skulle han behöva gå till Runby = gå väldigt långt. Han tackade ja och jag ångrade mig i samma sekund som jag sa det.
Jag hade bråkat med mitt ex den dagen och jag tyckte att alla killar var svin just då. Jag ignorerar Tobias. En annan kille sätter sig och lägger armen om mig när vi sitter på en bänk. Genast kommer Bias dit och sätter sig på andra sidan om mig. Jag får seriös panik och säger att jag måste gå på toa. Jag drar med mig Fannie in och klagar lite.
Hon säger att jag får skylla mig själv som sa att han kunde sova hos mig. Jag vet.
Jag lyckas övertala Fannie att hon och Robin ska sova hos mig också.
Puh.
Tobias fortsätter att ragga. Jag blir lite vänligare men vill inte få honom att tro något.
Jag är INTE INTRESSERAD men jag är i alla fall vänlig nu.
(jag lovar, jag var världens bitch mot honom först, men det fanns en anledning till att Bias inte gav upp, den får ni senare)
När vi kommer ut har det blivit bråk på framsidan. Fannie går dit och är nära på att bli nedslagen. Hennes brorsa blir sur och slåss med några. Jag vill gå dit för att hjälpa Fannie, men när jag är påväg dit får jag en arm om mig som håller fast mig. Det är Tobias.
Han säger att han har sett en tjej blivit av med näsbenet och att han inte vill se det igen.
Ganska söt.
Måste jag nämna att han håller om mig liiiite längre än nödvändigt?
Sen börjar Fannie och Robin bråka och hon säger att hon vägrar sova hos mig.
Panik.
Vad gör jag nu?
Jag vill inte ha honom hos mig ensam!
Jag lyckas övertala henne igen (min hjälte!) och vi börjar gå hemåt.
Sen händer det saker på vägen hem.
Kaos.
Och där går jag och Tobias.
Jahapp.
Vi småsnackar lite, säger att de är muppar och skojar lite.
Jag tycker att han är rätt söt där vi går.
Inte så cool och ball som alla andra vill vara.
Men som sagt, INTE INTRESSERAD.
När vi kommer hem (kl 4 på morgonen) går Robin och kollar på TV.
Fannie lägger sig i mammas och pappas säng.
Robins bror har kommit och han sover i gästrummet.
Jag går in i mitt rum och bäddar upp.
När jag har hoppat ner i min säng kommer Bias in i mitt rum.
Han tittar blygt och förvirrat. Sen frågar han:
Vart ska jag sova?
OH MY GOD.
Jag hade glömt honom mitt i allt kaos.
STACKARS BIAS.
Jag tittar mig omkring och tänker VAFAN GÖR JAG NU?
Sen säger jag att han får väl sova i min säng då....
Han skiner upp och kryper ner.
Jag känner mig stel som en pinne,
vill inte att han ska röra mig.
Vi ligger och pratar och efter en stund säger jag rakt ut, ärlig som jag är:
Bara så du vet så tänker jag inte ha sex med dig.
Pinsam tystnad.
Men det var skönt att få det sagt.
Nu i efterhand vet jag vad Bias tänkte då.
Han tänkte: okej, jag sover och går hem det första jag gör när jag vaknar.
Nu kommer anledningen till att Bias aldrig gav upp.
Bias hade sagt att han ville ha ett knull.
Jättebrutal, jag vet.
Robin hade då sagt till honom att han kunde ragga på mig för jag var "nybliven singel" och ville säkert "glömma".
(Nu i efterhand tackar jag dig Robin, du är anledningen till att vi har varandra!)
I alla fall. När vi låg där i sängen och pratade insåg både han och jag hur lika vi var varandra.
Vi hade jättelätt för att prata, vi hade lika värderingar i många saker, vi var jordnära och glada.
Vi låg och PRATADE (utan att röra varandra det minsta) i 6 timmar.
kl 8 åkte Robin och Fannie och Robins bror till Norrtälje.
Sen kl 09.53 (jag har en klocka på väggen, tihi) kysstes vi för första gången.
Vi båda hade väntat på det tror jag. Fast han hade inte vågat för att jag hade sagt att jag inte var intresserad.
Pirr i magen.
Jättemysigt.
När vi hade kysst varandra hundra gånger gick vi upp och gjorde lite frukost.
Vi åt den på min baksida på en filt.
Ingen av oss hade sovit på ett dygn, men vi var lika pigga för det.
Vi låg där på filten och myste.
Han stannade hela helgen.
Vi grillade och låg på filten hela lördagen.
Vi gick och hämtade hans bil, på promenaden höll vi varandra i handen.
Som om vi vore ett par...
På kvällen kollade vi på film, (ja, vi hade sex) och sen somnade vi i soffan.
När han skulle åka hem på söndagkvällen kändes det jättekonstigt.
Vi hade haft världens mysigaste helg.
Men vi kände knappt varandra.
Det var som en dröm som nu skulle ta slut.
Skulle vi höras igen?
Hade vi bara lekt med varandra den här helgen eller fanns det känslor?
Det sa ju klick i personligheterna med vad levde han för liv utanför vår lilla bubbla?
Ville jag något?
Massa frågor, inga svar.
Vi hade varandras nummer och en timme efter att vi sagt hej då (med kyssar och kramar)
fick jag ett sms av honom.
Det sjukaste var att jag fick det samtidigt som jag skickade ett sms till honom.
I smsen stod det samma sak.
Vi hade glömt att han hade mitt kontokort och mitt ID-kort.
(ni tror säkert att det var meningen för att vi skulle tvingas ses igen, men det var faktiskt inte det)
Vi träffades på måndagen.
Och på tisdagen.
Och på onsdagen.
Varje minut utan honom kändes tom.
Jag var kär.
På torsdagen, den 13e juni, slutade jag skolan.
När jag satt på ett café med några tjejpolare fick jag ett sms av honom:
"Skönt med sommarlov nu gumman? :) Puss!:-*"
Pirr i magen.
Igen.
Vi träffades på kvällen den 13 juni.
Då vart vi officiellt tillsammans.
Vi åkte på race i Rosersberg.
Där var alla hans vänner inklusive hans ex.
Men han sket i vad alla tyckte,
vi kom gåendes hand i hand.
Han var stolt.
Jag var stolt.
Sen har vi haft en hel del strul och probelm, dels med hans ex och hans fd. vänner.
Dels bara mellan oss.
Vi gjorde slut i 17 dagar i september, han hade sex med två andra, han ångrade sig och kom tillbaka till mig. Jag "förlät" honom. Han hade ju egentligen inte gjort något fel, han var osäker på sina känslor, gjorde några snesteg genom att ha sex med andra (vi var ju inte tillsammans, så han fick väl göra som han ville) men sen insåg han vad han hade förlorat (som han uttrycker det.)
Jag förstår honom.
Han hade lämnat ett tvåårigt, väldigt stormigt, förhållande bara några månader innan vi träffades.
Han hade hållt på lite med henne då och då mellan de gjorde slut och vi träffades.
Han visste inte vad han ville, men nu vet han.
Och jag vet också.
Det är det som är huvudsaken.
Och trots att vi gjorde slut i 17 dagar "räknar" vi att vi vart tillsammans från den 13 juni, eftersom att det var under sommaren vi lärde känna varandra, det var under sommaren vi skaffade oss genemsamma minnen. Vi gick igenom saker tillsammans och det har både varit mycket dåliga saker men desto fler underbara bra saker.
Idag är varken Tobias eller jag kompis med Robin (som gjorde så att vi träffades) och det av flera olika skäl.
Det är tråkigt, men nu är det som det är. Vi har ingen kontakt med honom och vi vill inte ha det heller. (det enda var väl att robin smsade mig i förrgår och skrev " Tja snygging hur är det med dig?:) puss" för han och Johanna har gjort slut. Ja, ni läste rätt. Robin blev tillsammans med Tobbes ex. Förstår ni varför vi är osams?)
Hur mycket ovänner vi än kommer vara med honom ( för all del även med Johanna) så kommer det alltid vara tack vare Robin vi fick chansen att ha ett underbart liv tillsammans.
Nu står vi här idag, lyckliga vid varandras sida.
Vi älskar varandra på riktigt, vi vet vad vi vill.
Vi håller på och kollar lägenheter och så snart hans bil är klar och jag har ett fast jobb ska vi antingen köpa eller hyra en lägenhet.
Mitt liv är så bra som det kan bli.
Här är ett kort från dagen efter vi träffades.
På filten :)
Kommentarer
Trackback
