Hej och goddag!

Nu tänkte jag berätta lite skit, både bra och dåliga saker.

Igår ringde min Spanienfamilj mig och det kändes skitkul att äntligen få prata med de på riktigt :)
Vi pratade om allt möjligt, bla om hur länge jag ska vara där nere.
Det kommer bli så att jag åker ner i April, stannar tills 15 juli, är hemma tills 26 augusti och sen kommer jag hem vid jul.
Alltså kommer jag vara borta från Sverige väldigt länge.
Det innebär att jag är borta från familjen, vännerna och Niclas.

Niclas visste om att jag skulle åka till Spanien redan innan vi vart tillsammans och vi pratade om det.
Jag sa att jag inte ville inleda något och falla mer om jag inte visste att han skulle stötta mig i att jag åkte.
Han sa att självklart skulle han göra det, han tycker om mig och skulle inte dumpa mig "bara för att jag åker."
Jättesöt.

Igår vart det att vi pratade mer om att jag ska åka eftersom att de ringde...
Jag frågade ännu en gång om han var beredd att satsa på oss även fast jag åker och jag fick ett väldigt övertygande svar.
"Självklart! Jag har aldrig känt mig så trygg och glad med någon annan och jag vill att du ska åka. Jag väntar på dig. Visst kommer det bli jobbigt och jag kommer sakna ihjäl mig men det går."

Ni anar inte hur mycket alla hans ord betyder.
Det kändes så förbannat skönt att han ligger där och säger att han vill satsa på oss fastän att jag åker och trots att vi bara varit tillsammans i en vecka :$
Vi kom alltså fram till att vi ska fortsätta satsa på vårat förhållande. 
Han vill komma ner och hälsa på mig varenda helg säger han, men det kommer ju inte gå ^^
Vi sa även att klara vi det, klarar vi allt.
Då sa Niclas: "Då gifter vi oss när du kommer hem eller hur?"
:D
Jättesöt verkligen.
Så jag är verkligen superlycklig över att ha honom vid min sida och ni anar inte vilka underbart fina och kärleksfulla sms vi har skickat idag!
Skrev ett sms där jag frågade om han tror på oss, fick detta som svar:
"Klart jag gör. Jag vill ju va med dig. Vi ska klara det."
 KÄRLEK KÄRLEK KÄRLEK.

Jag är så galet jävla glad att jag hittat honom.
Ingen annan kille skulle acceptera att flickvännen åker.
Jag tror fan inte det.
Dessutom är han den första pojkvännen jag inte är oroar mig för.
Asså, jag oroar mig inte för att han ska vara otrogen och sånt.
Han skulle aldrig kunna, han är precis lika genomhelig och ärlig som jag.
Åh, han är så bra!
:')

Självklart är det tungt som fan att åka, men jag vet ju att han väntar på mig <3
Underbar känsla av trygghet säger jag bara.

Natti nu!