Ännu en dag avklarad.
Känns bara som att jag räknar neråt nu.
Vill bara bort från jobbet!
Uscha.
Sjukt stressigt vart det i morse och alla var skitsura för godset var jättesent så vi kom iväg på tok för sent från depån...
Så tråkig stämning när alla bara gnäller hela jävla tiden.
Tänk positivt!?

Nu ska jag byta kläder, slänga i mig mat och sen ska jag åka till Kista där jag ska träffa min blivande chef :)
Ska skriva på mitt kontrakt och så.
Känns skitbra verkligen!
Börjar på GINA den 14e, så det är inte så långt kvar nu :D

Nej, nu ska jag sätta fart.
Hörs mer senare.
Adjökens!



Jag pallar inte.
Jag skulle inte bry mig, men hur lätt är det att stänga av alla känslor?
Jag orkar fan inte mer.
Vill bara slippa alla jävla tankar.

Trots att vi har det hur jävla mysigt och roligt som helst när vi pratar kan det vända lika fort och så vips så är någon av oss irriterad på den andre.
Det är alldeles för mycket känslor kvar mellan oss.
Det funkar inte...
Vi båda saknar varandra men det räcker inte.
Det gör nästan bara saken värre.

För första gången på länge så sa du idag att du verkligen ville prata med mig och att du saknade mig.
Du busade och var hur söt som helst.
Vi pratade om saker vi gjort och haft kul åt och drog en massa gulliga internskämt.
Vi pratade om våra små knäppa stunder som vi båda älskar.
Så bra har vi inte haft det på länge i telefon.
Jag skrattade åt dig och njöt till fullo, men samtidigt gjorde det så jävla ont i hjärtat för jag insåg att du betedde dig precis som när det var vi.

Jag är trasig inombords men utsidan ler.
Jag kommer inte läka på länge.
Jag måste få gråta ut allt, för jag har bara förträngt och förnekat.
Alla känslor måste ut.
För de är så mycket som behöver komma fram.
Jag kan inte hantera allt.
Vet inte hur jag ska bete mig.
Jag måste få gråta av mig.
Måste tillåta mig själv att göra det snart,
annars kommer jag aldrig kunna gå vidare.
</3